onsdag 15 december 2010

Farväl

Natten till 13 december 2010 avled vår älskade mor och fru Yvonne Helmfrid Agartz i sömnen. Under de sista månaderna fick hon tillbaka livet och var därför inte så aktiv på bloggen, hon var för upptagen med att leva.

Bloggen var under hennes sjukdom ett stort stöd och vi vet att det stödet och omtanken hon kände även finns kvar för oss närstående idag. Vi ber dock att få utrymme och egen tid för att sörja som familj under denna första tid.

Yvonnes uttryckta önskan var att det inte skickas några blommor utan att man istället ger en donation. Antingen till Barncancerforskning eller till den minnesfond som kommer startas i hennes namn. Vi kommer lägga ut information om minneshögtid och minnesfonden längre fram.

// Yvonnes familj

torsdag 25 november 2010

Det sprack förstås

Inte är jag helt klar med bloggen än. Så här kommer senaste nytt:

Att ta en semesterresa till Turkiet var det bästa jag kunde gjort. Solen var läkande och mitt usla D-vitaminvärde fick sig en rejäl boost. Det ska vi göra om!!!

Mina slemhinnor är fortfarande ett stort problem, speciellt i ögonen, munnen och underlivet. Har fått börja med östrogen och står på väntelista till sexolog- spännande.

Sen har mina ögon blivit en följetong. Upptäckte att dimman jag ser hela tiden nog beror på att jag fått katarakt. Fått tid till min favoritögonläkare på St Erik nästa vecka så det ska nog snart vara fixat!(vaddå väntetid??)

Sen i torsdags sprack ett blodkärl i bindhinnan igen. Ni ska veta hur krångligt det är att ta bra foton, så försök titta bakom det äckliga. Den har gången är bindhinnan så skör att det gör saftigt ont. Så nu blundar jag vidare...





På denna bild syns katarakten som en dimmig skugga in i pupillen

måndag 1 november 2010

Dags att sluta

Det är inte mycket som händer sjukdomsmässigt. Jag mår allt bättre och njuter av nuet, vågar planera framåt. Närmast ska jag ta alla vaccinationer. Ju längre tiden går, ju mindre blir risken för återfall, och om det skulle ske kan jag alltid gå igenom samma behandling igen...

Ser fortfarande i mitt tycke uselt med mitt högra öga, men jag är smal som en fotomodell och huden har börjat dra ihop sig fantastiskt, jag kommer våga visa både ben och armar i sommar : )

onsdag 13 oktober 2010

Mindfullness



Tack Bosse för en fin kurs!

Världens bästa vård!

Något försenat var det dags för ettårsmärgsprovet i måndags. Kom in direkt och nål sattes och blod tappades. Dietisten kom förbi och vi hann uppdatera oss. Sen kom Dr K vi vi fick en quicktalk och jag mitt läkarintyg. Sen var det dags för provet.


Bedövningen...


Punkteringen...


Uppsugen benmärg...

Sen gick vi upp och hälsade på CAST. Kul jag hann precis heja på A som ska transplanteras snart, hon skulle iväg och få en CVK(central venkateter) Hon såg pigg ut vilket är en bra start...

Jag hann också med att träffa massor av personal, det blir så känslosamt, vi har ju upplevt så mycket ihop. Tack för att ni finns och orkar!!!

Doktor Jonas högg mig på vägen ut och ville ha med mig i ett projekt om immunhämning, skulle kunna funka mot mina CMV-virus. Vet att andra fått bra resultat, man får t-celler från donatorn för att sätta lite sprätt på det egna förvaret.

Väl hemma hos dottern, efter min tuffaste motionsrunda hittills, det var säkert 200 trappsteg!!! fixade hon en underbar lunch, ångkokad lax. Jag måste köpa en ångkokarinsats, jag har helt missat hur gott det är. Dagen avslutades med att jag kände mig som huvudpersonen i ett "gör om mig program". Hon fick massor av plats i sin garderob och jag så mycket fina nya kläder att jag kan gå i nya kläder varje dag ända till jul!

torsdag 7 oktober 2010

Insikter



Hör på TV om den ena kändisen efter den andra som söker kickar i bekräftelsens glans. Duktiga flickor som aldrig fått nog av beröm, och har usel självkänsla. Före mobbningstvtiden var det fullkomligt förbjudet att säga något kritiskt till någon, allt skulle lindas in i lull-lull så det inte lät som kritik, inte så konstigt att det blir svårt att ta emot beröm då?

Själv har jag förstås gått emot strömmen, har sedan jag fick barnen skippat det dåliga samvetet och nöjt mig med att bekräfta mig själv. Jag är "good enough!" och måste inte vara bäst jämt. Ganska skönt, det var mycket magont som försvann då jag kom till den insikten.

Men senaste året har jag lärt mig att mitt liv faktiskt inte bara tillhör mig. Jag måste vara bäst på att överleva, här och nu, för min familjs och mina vänner skull.

Nästa vecka börjar jag en kurs i mindfullness.

fredag 1 oktober 2010

Min första konsert: Simon Lynge och Chip Taylor

Jag har vågat mig ut på min första konsert! Efter en del lokalstrul och förseningar skickades en för mig okänd kille upp på scenen som förband. En grönländare som snackar danska och bor i LA...
Har han varit med i idol teaterviskar jag till maken lite sarkastiskt. Men ack vad jag bedrog mig, så fort han började sjunga var jag helt lost. Jag tog givetvis chansen att prata med honom så mycket jag kunde i pausen (tur jag har en förstående make) Här passar jag och Annie (kanske var det bara jag) på att klämma lite på SIMON LYNGE




Njut av den nya Englandsettan




För den som inte vet vem denne fantastiske songwriter och storyteller är så kan jag bara beklaga...vilken MAN! Vad otroligt mycket han gjort!! Vilket liveframträdande, och underbara historier ur livet han drog, jag är fortfarande lyrisk!!! Hans hämnd på bröderna slår det mesta i barnuppfostran ha ha ha ha. Se och hör honom eller köp skivan "Yonkers NY" om ni får chansen. En härlig kram lyckades jag sno åt mig : ) Chip Taylor is the MAN!



Lyssna och njut!